umbraz

Hej!

Nu är det inte långt kvar till examen.....
Just idag sitter jag och knåpar på min powerpointpresentation det är faktiskt riktigt skoj, det enda jag är rädd för är att den ska bli för lång..men jag ska försöka begränsa mig trots att det där med begränsning aldrig varit min starkaste sida. Jag skickade in min rapport till Mats i måndags för bedömning. Det känns lite spännande, jag har gjort mitt bästa och sedan får man hoppas att det räcker. I morgon gör jag den sista intevjun med Amanda, det ska bli otroligt roligt att återse henne efter alla dessa år. Gissa om jag kommer att få sitta uppe seeeeent i morgon kväll och bearbeta materialet. Och på torsdag ska jag skriva tills fingrarna mina blöder. Kanske lite väl sent med intervju nu, jag vet, och tro mig när jag säger att jag försökt få göra den tidigare men ibland rår man inte på att saker och ting händer. Men nu är vi snart där och det här ska jag fixa!!!!

Igår hade jag en riktigt sunkdag, ni vet, en sådan där dag som man bara vill plocka ut ur almanackan och kasta dit pepparn växer. Jag fick för första gången i mitt 34-åriga liv hårlöss!!!!
Vet ni hur otroligt äckligt det är???? Och hur det kliar sen!!
Tommy fick fara på Apoteket och köpa lusmedel, sedan smorde jag in först Felicias hår och sedan mitt med en genomskinlig vätska. Och stanken från oss sedan kan jämföras med doften efter en veckas fjällvandring med HÅRT användande av myggmedel och med en touch av ättika. Det var verkligen superäckligt!!

När jag sedan på kvällen skulle åka och köpa en diktafon till min intervju så jag hade mössan ordentligt nedtryckt över skallen, såg ju helt galen ut med sörjan i barret. Men den äckliga lukten kunde jag ju inte få bort, jag haffade en försäljare och han såg ut att kväljas, tog ett steg bakåt och var VÄLDIGT snabb på att kränga på mig den billigaste diktafonen de hade. Ha ha, han ville verkligen få mig ut ur butiken SNABBT!

Och idag kliar det överallt, det känns som att jag har löss över hela kroppen, trots att jag luskammat mig säkert 5 gånger idag utan att hitta en tillstymmelse till lus. Men man blir helt klart nojig och ser lurpassande löss överallt. Och min nyinköpta mössa luktar gam så den måste jag tvätta innan jag kan ta på mig den igen.

Har även tvättat varenda litet sänglinne som vi haft i våra sängar så just nu är jag dödligt less på att vara i tvättstugan.

Nåväl, nu är det bara en vecka tills nästa lusbehandling, känns jobbigt men nu kan man åtminstone förbereda sig, tror vi ska gegga in oss innan vi lägger oss så vi slipper vara vakna och känna lukten. Sen står luskammning morgon och kväll i 14 dagar!!!! De är verkligen ettriga de små rackarna.

Sådär, nu har jag fått beklaga mig lite.
Ser fram emot att komma till Östersund och träffa er alla inom kort. Och då är jag nyklippt, lusfri och på betydligt bättre humör.

Hej alla glada!!!

Vart fanken blev det av våren?
Nu har det snöat oavbrutet i flera dagar här...ungarna som just hade börjat cykla till skola och dagis :(
Det är ju faktiskt så att man börjar misströsta, minns när jag var liten och det var påsk. Då lade pappa ut våra påskägg över hela stugtomten och så fick vi kartor som slutligen ledde oss till de överfyllda påskäggen. Bodde i Stockholm då, på den tiden, och när påsken kom så var det ju praktiskt taget nästan sommar där.

Idag har jag varit ute och plockat påskris i skogen i en halvmeter snö...snacka om skillnad. Det blir inte att gömma några påskägg i vår trädgård till påsk precis.

Hursomhelst så har jag det kalasbra på Patologen, ser verkligen den enheten som en del av min framtid. Vill stanna och jobba där för alltid, det är såååå spännande. Veckan efter påsk ska jag bevittna en obduktion och så ska jag även få vara med på "stora utskärningen" där man skär i stora sjuka delar som tex. en tarm eller liknande. Det ska bli jättespännande.

Idag har jag änteligen lyckats få min projektplan klar, det är helt sjukt att man går och drar på saker som faktiskt går ganska fort att göra. Det är underligt hur man funkar egentligen. Så nu är det bara att hålla tummarna för att den går igenom Mats kritiska ögon. Peppar, peppar.

Glada påskkramar!

Hej svejs!
Idag fick jag det glädjande beskedet att jag ska få träffa Amanda, flickan jag skrev om i förra inlägget. Hon och hennes familj har tackat ja till att medverka i min uppsats.
Är så fantastiskt glad över att hon lever och att hon verkar må bra.
Så då tänkte jag idag, att jag skulle ge mig på att skriva projektplanen...men det var inte det lättaste, må jag säga.
Klurigt, klurigt.

Hej, så roligt att du kikar in!

Idag blev det klart, idéskissen är godkänd och arbetet kan ta fart.  Jag ska skriva om sjukdomen Cystisk Fibros!!!
Det är ett otroligt intressant ämne som berört mig otroligt mycket.
För några år sedan så träffade jag och Tommy en åtta-årig flicka som var sjuk i Cystisk Fibros. Hon hette Amanda och fullkomligen trollband oss med sin personlighet. Och hennes sett att hantera sin sjukdom  på ett så totalt vuxet sätt var helt otroligt att se. Efter att ha varit tillsammans under en vecka så satt vi och åt middag en kväll med Amanda och hennes mamma, då, efter att  Amanda gått iväg för att leka lite, så berättar hennes mamma att Amanda förmodligen kommer att dö inom några år. Snacka om ett knytnäsvsslag i magen, vi slutade äta och blev alldeles stumma. Vad säger man då, liksom?
Ända sedan den dagen, så har minnet av Amanda levt kvar hos oss, vi har från och till undrat hur hon har det och om hon fortfarande finns i livet. Jag var  ute på internet och hittade bilder på henne på ett läger för barn med Cystisk Fibros, men det var för två år sen. Mycket kan hända på två år....
Vi blev genom dessa två fantastiska personer upplysta om att sjukdomen finns och har skänkt pengar till forskningen av sjukdomen. Efter att ha luskat lite om vad det finns för möjligheter, att hitta personer med Cystisk Fibros att intervjua här i närheten, så kändes det bara så rätt, att skriva om denna ovanliga sjukdom.
Så nu efter en hektisk vecka med det otroligt krångliga ämnet HSA, ideskiss, engelska, med dok och prov så ska jag försöka ta nästa steg i arbetet med att göra upp den där projektplanen....
Hej så länge!

Vilken underbar dag!!
Idag har jag äntligen fått svar på mina efterforskningar inom det ämne jag valt att skriva om. Nu är det grönt ljus och jag är såååå inspirerad att skriva detta arbete, jag vill sätta igång NU!!!

Ikväll skickade jag in idéskissen och mina första tankar om projektet är därmed på pränt, det känns oerhört bra!
Ska bara få skissen godkänd så släpper jag snart information om vilket ämne jag ska skriva om.

Det blir liksom lite mer spännande på det här viset......